InBody kroppssammansättnings-mätning

Idag gjorde jag och min träningskompis en InBody-mätning. Vad det är kan ni läsa här: InBody Kroppssammansättning

Det var tre saker vi gick igenom idag och det är det fett man har inne i kroppen, runt organ, vilket jag hade för mycket av.
Muskelmassa; och där var det: lite - normar - eller stark och jag låg en bra bit över stark och det känns ju ok :)

tredje saken var inlagrade mineraler och där låg jag också över.

Så två av tre värden var bra och det med fettet, visste jag ju. Och det jobbar jag på.
Nästa mätning gör vi om tre månader. Blir spännande att se hur stor förändringen är då. För förändring ska det vara. Det kommer jag att jobba på.

Mätbara resultat

När man sätter mål är det bra om resultatet är mätbart.

Ett av mina mål är att bli mindre i storlek och här är ett sätt att se att resultat är mätbart :)

Nu är jag på sista hålet :)

Energikick

Dagens energi kick!

Kommer till Arenan för att köra CrossMix kl 14 och tänker.. ja.. det kommer väl kanske 25-30 deltagare.

Det kom 46 st!!!

Jag och Lena, min värd blev alldeles överraskade och fick rodda om hela passet, men det gick fint.

Vilken energikick!!

Och så roligt vid hade :)

Vi blev överlyckliga!

Löfte och beröm

Har du avgett nyårslöfte?
Det är många som gör det. Statistiken säger att de flesta nyårslöften håller max 3 veckor.

Jag har inte gett något nyårslöfte. Det är många år sen jag gjorde det och det hände bara en gång.
Kommer inte ens i håg om vad eller om jag höll löftet, så det var nog inget direkt viktigt.

Jag har gett ett löfte nyligen,, till en person som jag litar på till 100 %. Löftet innebär att jag ska göra vissa saker för att nå ett mål. 2 andra personer vet om detta löfte.
Löftet gavs den 2 januari, men jag hade bestämt mig i början av december.
Nu undrar ni kanske vad det är för ett löfte. Ja det är mellan mig och de inblandade.

I alla fall...

Den nya upplagan av menykokboken

Jag hoppas att du har haft det skönt under alla helger som var. Det var många helger. Till slut visste jag inte om det var helg, vanlig helg eller vardag :)
Jag var ledig från den 20 december till 7 januari.
Ledig från jobbet i alla fall. Att göra hade jag. Jag gjorde färdigt min menykokbok och jag gjorde färdigt mina pass till denna terminen.

Nu ska boken korrekturläsas och sen ska den gå på tryck. Känns i alla fall kul att jag kommit så långt.

I torsdags startade gympa-terminen igen och nu kör jag tre pass på torsdagar och två på måndagar. Två crossmix pass och 1 EFIT-pass. I dessa deltar jag inte själv. Och så kör jag två medelgympa-pass.

Vårens gympapass

Gympa starten gick jättebra och på medel-passet applåderade deltagarna tre ggr i passet och efter EFIT-passet applåderade deltagarna. Det gav en skön boost.
Då vet man att man gjort något bra :)
Man behöver uppmuntran, det behöver alla.
Att få veta, tex genom applåder på detta sätt, eller när någon talar om det, att man gjort något bra är en skön känsla.
Att inte få höra det är en oskön känsla och kan t.o.m ge besvikelse.

Jag tror att vi alla kan blir bättre på att tala om för varandra att vi tycker att de gör bra saker och även att vi tycker om dem som personer.
Det är bra för självkänslan.

Så vad säger ni? Ska vi tillsammans bli bättre på att berömma varandra?

De tre biobiljetternas vecka och bänkpress

Under denna vecka har jag fått 3 biobiljetter
nr 1 fick jag när jag var på SISU och redovisade lärgrupperna i måndags
nr 2 fick jag av min chef i julklapp i tisdags
nr 3 fick jag av vår personalförening i en utlottning i onsdags
i dag fick jag ett erbjudande om att få två biobiljetter om jag tog en prenumeration på Amelia (3 nr för 99 kr)
TROR DET LUTAR ÅT ATT JAG KOMMER ATT GÅ PÅ BIO I FRAMTIDEN!!! :)

I går, onsdag var det dags för PT tid och jag ville testa max på bänkpress. Tyvärr kunde jag inte fokusera ordentligt så jag klarade 45 kg med ett bra lyft, men klarade mer men blev ofokuserad så lyftet blev inte bra.
Att vara fokuserad på det man håller på med är oerhört viktigt för resultatet, vad man än gör.
Det blir inte bra när tankarna är någon annanstans.
Det var till om med så min PT reagerade och undrade vad jag i all sin dag höll på med.
Men det känns bra ändå. Kommer att göra om det och då ska jag minsann vara fokuserad :)

Tacksamhet, otacksamhet och att gå utanför sin bekvämlighetszon.

Att jobba som hälsoinspiratör är både tacksamt och otacksamt.
Det gäller att inte ta åt sig av de som inte är tacksamma för det man gör. Vissa kan man inte göra nöjda helt enkelt.
Men idag hände ett gyllene ögonblick som sopade undan de negativa vibbar som några förmedlade.

Min hälsokollega och jag fick i uppdrag att anordna årets sista APT (arbetsplatsträff) som skulle gå i hälsans tecken.
Vi fick detta privilegium i somras och då var vi i Vinnalt och hade femkamp, vilket de flesta av kollegorna tyckte var kul.

Vad hittar man på i december. Att vara utomhus är vanskligt och det är mörkt. Och vi hade inte så stor budget att röra oss med.
Med lite knopande fick vi ihop en kväll på gymmet där vi båda tränar. Det blev en föreläsning på en halvtimme om vikten av fysik aktivitet och kostens roll.

Föreläsning om Börja träna - kontinuitet - våga prova nytt och Kosten

Sen tränade vi en timme. Det fanns tre pass att välja på (vilket man valde i förväg) eller konditionsträning. Jag körde cirkelträning

Gänget som körde cirkelträning

Efter passet var det lite mingelpaus och sen var det dags för mat. Vi hade beställt mat från en cateringfirma som gör mycket god mat och som vi är supernöjda med.

När man anordnar en sån här kväll så är man medveten om att det inte faller i god jord hos alla. Och det köper man. Det man blir förvånad över är hur bemötandet hos vissa kan vara, riktigt otrevligt faktiskt.

Men som jag skrev innan så hände en mycket trevlig sak under kvällen. 

En av tjejerna som hade valt att köra kondition kom till oss i cirkelträningen när vi kört en stund. Jag bjöd med henne och instruktören var snabb att hjälpa henne till rätta. Hon körde sen hela passet med oss och vi hade superkul. 

Hon var en av som inte var mest på hugget för det här med träningen på gym. Men blev eld och lågor när hon körde cirkelpasset.

Att våga prova, att gå utanför sin egen bekvämlighetzon även om man inte ville från början, det är stort. hon gjorde min dag. Och att det sen fanns andra som inte ens tackade för kvällen... de kan jag strunta i. För det vanns en stor seger i kväll.

Framgång och Motivation

För några år sen så kom min PT med en (enligt honom) briljant idé, att vi skulle springa Prinsens Minne.
Dröm om min förvåning när jag ser mig själv sträcka fram handen och ta i hand på det :)

Jag är verkligen ingen löpare och har aldrig varit. Visst sprang man en del som yngre då jag spelade fotboll och även i andra sammanhang. Men att ge sig ut bara för att springa har aldrig varit en längtan hos mig.

I alla fall så hade jag nu antagit en utmaning och bara tanken på att jag skulle springa ett lopp, var ju egentligen helt sjukt.
Jag började i alla fall att träna löpning och jag började från scratch, ruta 1. Det blev mycket mycket korta sträckor i början och det var bara jobbigt. Det fanns ingen som helst njutning i detta. Men jag hade bestämt mig för att jag skulle klara utmaningen.
Min PT kollad min löpstil och konstaterade att jag hade ett hårt hälislag, vilket inte var så bra för min rygg och rekommenderade mig att pröva framfota-löpning. Detta började jag med och det var så svårt att lära om. Men eftersom jag sprang så kort sträckor och långsamt tempo så vande jag mig efter hand att springa
Den sommaren innan loppet skulle gå blev jag allvarligt sjuk och allt som hade med löpning och träning lades på is.

I augusti året efter tog jag mig igenom korta banan på Prinsens Minne. Jag sprang så mycket jag kunde.
Strax efter det pajade knät och det blev dags för rehabiliteringsträning för knät och löpningen lade på is igen.
Fram till att knät pajade hade jag mitt löpbästa på 21 minuter. (tid jag sprungit i ett svep) Kan verka lite, men är en bedrift när det gäller mig.

Nu har knät blivit bra igen och jag har så smått under hösten tagit upp löpningen igen. Jag tycker verkligen inte det är en rolig aktivitet, det som motiverar mig att fortsätta är att se om jag kan.

Idag hade jag tänkt att köra intervaller (gång) i backe. Gick upp på löpbandet och började gå (uppvärmning) Det kändes bra och jag tänkte att jag springer lite. Sagt och gjort, sist jag sprang en lite längre sträcka blev det 15 min så jag tänkte att jag ska springa 15 min och när jag gjort det tycket jag att jag i alla fall måste springa 16 min och då tänkte jag; "Undrar om jag fixar 20 minuter?. Det var bara att testa och det gjorde jag. Jag hade ju tidigare sprungit 21 min så jag ville ta 22 minuter. När jag nästan gjort 22 min; tänkte jag; "Jag satsar på 30 min" och när jag sprungit 31 minuter var jag nöjd. Det kändes som en framgång  Jag hade kunnat springa längre men tänkte att jag måste inte göra det idag.

Under tiden jag sprang så funderade jag på hur jag upplevde aktiviteten. Jag tycker det är tråkigt, riktigt tråkigt att springa. Det var inte särskilt jobbigt. Jag låg på 79 % i puls i snitt, och det kändes ok.
Men det är tråkigt och jag kan säga att om jag hade sprungit utomhus hade jag sluta springa och  börjat gå mycket tidigare. Tack vare att jag var på löpbandet som hela tiden matade på så fortsatte jag.
Och jag sprang hela sträckan med framfota-löpning och det känns jättebra. Inga hårda stötar upp i ryggen.
Kanske kommer det en dag när jag älskar att springa. Där är jag inte än. Men jag är oerhört nyfiken på om jag kan och hur långt jag kan. Så jag ger inte upp löpningen ännu. Tänk om jag kan ge mig på milen nästa år :)