Sorg

Möttes av ett dödsbesked i morse när jag kom till jobbet. Även om jag visste att hon blev hastigt sjuk i torsdags och att det tillstött komplikationer så var det ett hårt slag.
Vi har alla varit slagna idag och dämpade.
Att en kollega dör hastigt är overkligt. Svårt att ta in.
Jag är oerhört tacksam för att jag har så fantastiskt goa kollegor nu när detta hände. Vi har stötta och kramats och gråtit ihop.
Och vi har även en fantastisk chef som ställt upp för oss hela dagen.

Det är svårt att förstå att hon inte kommer till mitt kontor varje dag och säger hej och pratar lite.

Det blev mycket prat om döden både bland barn och pedagoger. Vi har alla många olika tankar om ämnet, vad som händer, hamnar man någon annanstans och så vidare.

Jag tror att när man dör så är man borta, man hamnar ingen annanstans.

Vår chef sa flera ggr idag att: Alla sörjer på olika sätt, tar åt sig på olika sätt och vi tror på olika sätt om saker och ting och att det är så och vi måste respektera varandras olikheter. Och det gör vi verkligen på min arbetsplats och det är väldigt skönt.

Alla får lov att bearbeta sorgen på sitt sätt och tro på sitt sätt om vad som händer vid döden.

Jag kommer att minnas min kollega som den goa och glada kollega som hon var.
Hon lever vidare i vårt minne.